I katolska kyrkan firar vi idag Kristi Kropps och blods fest. Nattvardens fest, Eukaristins fest.
Kyrkan firar eukaristín (mässan). Hon föds av det, hon närs av det.
Under brödets och vinets ödmjuka gestalt är Jesus närvarade bland oss. Hans närvaro är fördold och han är med oss intill världens slut. Vi är inte ensamma, övergivna. Vi är inga föräldralösa barn.
Någon är med oss. Någon som älskar oss, som har gett sitt liv för oss. Någon som ser på oss med oändlig stor kärlek. Han längtar efter att vi ska upptäcka hans dolda närvaro i våra liv, att vi ska vända oss till honom och ta emot hans kärlek. Han vill fylla oss med sin glädje.
Gud älskar oss och vi vet inte det!
söndag 26 juni 2011
onsdag 22 juni 2011
Den tysta musiken
idag kom jag lite sent till middagen. När jag klev in i matsalen satt gästerna redan vid sina platser och åt. Det var alldeles tyst. Jag undrade om de i köket kanske hade glömt att sätta på musiken, men när jag närmade mig tabordet började jag höra ett mycket svagt ljud. Ja, musiken var på, det var bara så att den inte hördes. Jag tryckte några gånger på ljudknappen och musiken blev hörbar.
Jag tänkte att så är det med Guds röst i våra liv.
"Om ni idag hör hans röst, förhärda inte era hjärtan", ber vi varje morgon i psalm 95 när vi sjunger Laudes. Jag har länge missförstått denna psalm och tänkt: Ifall Gud skulle tala idag, missa inte det! Men Gud talar inte bara då och då. Gud skapar oss genom sitt ord. Han säger till oss varje dag: Idag har jag fött dig. Idag håller jag dig i min hand. Idag vill jag vara din glädje, och ha min glädje i dig.
Jag tänkte att så är det med Guds röst i våra liv.
"Om ni idag hör hans röst, förhärda inte era hjärtan", ber vi varje morgon i psalm 95 när vi sjunger Laudes. Jag har länge missförstått denna psalm och tänkt: Ifall Gud skulle tala idag, missa inte det! Men Gud talar inte bara då och då. Gud skapar oss genom sitt ord. Han säger till oss varje dag: Idag har jag fött dig. Idag håller jag dig i min hand. Idag vill jag vara din glädje, och ha min glädje i dig.
söndag 19 juni 2011
Heliga Trefaldighets fest
Det låter kanske mycket abstrakt och avlägset för många.
Gud, ja kanske? Men Treenigheten!!!
Idag sa vår präst: Treenigheten är inte en myt, utan ett mysterium
En myt, kan man förstå, men den är inte verklig
Ett mysterium kan man inte förstå, men det är verkligt.
Man kan inte förstå ett mysterium, inte för att det är obegripligt, utan för att det övergår vårt förstånd. Det är större. Vi förstår inte allting och vi kan inte begränsa verkligheten till det vi kan förstå. Då skulle verkligheten vara mycket trång.
Påsk, Jesu uppståndelse, hans seger över det onda har sprängt gränser för den lilla värld vi var instängda i. Nu finns det en väg, vi kan växa och bli större, vi kan gå Gud till mötes, han som ständigt kommer till oss.
Pingst, den Helige Andes utjutelse. Hans kraft, ljus och kärlek är oss givna...
Allt detta har förberett oss till den fest vi firar idag.
Treenighetens fest är vår fest. I den finner vi vår djupaste identitet, vi som blev skapade till Guds avbild.
Gud, ja kanske? Men Treenigheten!!!
Idag sa vår präst: Treenigheten är inte en myt, utan ett mysterium
En myt, kan man förstå, men den är inte verklig
Ett mysterium kan man inte förstå, men det är verkligt.
Man kan inte förstå ett mysterium, inte för att det är obegripligt, utan för att det övergår vårt förstånd. Det är större. Vi förstår inte allting och vi kan inte begränsa verkligheten till det vi kan förstå. Då skulle verkligheten vara mycket trång.
Påsk, Jesu uppståndelse, hans seger över det onda har sprängt gränser för den lilla värld vi var instängda i. Nu finns det en väg, vi kan växa och bli större, vi kan gå Gud till mötes, han som ständigt kommer till oss.
Pingst, den Helige Andes utjutelse. Hans kraft, ljus och kärlek är oss givna...
Allt detta har förberett oss till den fest vi firar idag.
Treenighetens fest är vår fest. I den finner vi vår djupaste identitet, vi som blev skapade till Guds avbild.
fredag 17 juni 2011
15%
Enligt statistiken finns det 15% av alla medlemmar i Svenska Kyrkan som tror på Jesus Kristus. Man kan glädja sig åt dessa 15% och be för de andra!
Vad synd att tillhöra en kristen kyrka och missa det väsentligaste. Det är som att finnas intill en källa och törsta ihjäl! Det får mig att tänka på vad man kan läsa hos profeten Jeremias:
Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten (Jer 2:12-13).
”Det viktigaste för kyrkan är att vara ett stöd för svaga i samhället, anser medlemmarna” Dagen 16 juni.
Men var ska vi hämta kraft för att stödja de svaga?
Risken är stor att vi organiserar vårt samhälle enligt våra mått och våra program! Vi bygger upp ett nytt Babelstorn. En värld utan transendans, ett demokratiskt samhälle där alla ”talar med en mun”. Alla säger samma sak och ve den som inte talar politiskt korrekt!
” Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves” Ps 127.
”Endast om Jesus har uppstått har någonting nytt hänt. Någonting som förändrar världen och människans villkor. Han, Jesus blir grundvalen på vilken vi kan stödja oss. För Gud har verkligen uppenbarat sig” skriver Påven Benedikt XVI i andra delen av sin bok: Jesus från Nasaret” (egen översättning).
En Kyrka som inte längre förkunnar Jesus Kristus och lever av det nya livet han har vunnit år oss är som saltet som mist sin sälta.
Vad synd att tillhöra en kristen kyrka och missa det väsentligaste. Det är som att finnas intill en källa och törsta ihjäl! Det får mig att tänka på vad man kan läsa hos profeten Jeremias:
Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten (Jer 2:12-13).
”Det viktigaste för kyrkan är att vara ett stöd för svaga i samhället, anser medlemmarna” Dagen 16 juni.
Men var ska vi hämta kraft för att stödja de svaga?
Risken är stor att vi organiserar vårt samhälle enligt våra mått och våra program! Vi bygger upp ett nytt Babelstorn. En värld utan transendans, ett demokratiskt samhälle där alla ”talar med en mun”. Alla säger samma sak och ve den som inte talar politiskt korrekt!
” Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves” Ps 127.
”Endast om Jesus har uppstått har någonting nytt hänt. Någonting som förändrar världen och människans villkor. Han, Jesus blir grundvalen på vilken vi kan stödja oss. För Gud har verkligen uppenbarat sig” skriver Påven Benedikt XVI i andra delen av sin bok: Jesus från Nasaret” (egen översättning).
En Kyrka som inte längre förkunnar Jesus Kristus och lever av det nya livet han har vunnit år oss är som saltet som mist sin sälta.
fredag 10 juni 2011
abortdebattens spelregler
”Finns det några speciella spelregler i abortdebatten?” Frågan ställs av Svenska Evangeliska Alliansen. ”Vi planerar för ett Almedalsseminarium i just detta ämne - abortdebattens spelregler”.
Jag undrar om det överhuvudtaget går att debattera om abort och hitta spelregler såsom man kan göra för andra debatter i samhällsfrågor? Frågan är större än vad som ryms i debattformen.
Abort: ”man släcker ett liv, får ett hjärta att sluta slå och avbryter ett liv”, skriver Marcus Birro. Här gäller det liv och död, man är på en annan nivå än i andra debatter .
En abort är ett faktum, ett liv har släckt, men det är inte bara det. Det finns också många svåra känslor och det går inte att diskutera bort dem.
I abortfrågan talar man inte om ting, om problem att lösa utan om en verklighet som har med livets mysterium att göra. Man når en gräns och det tycks mig svårt att kunna säga någonting relevant innanför denna gräns. Debatten måste lyftas på en annan nivå annars blir det för trångt och hopplöst!
Vi kan tala om abort när vi erkänner att vi inte är herrar över livet, att livet är en gåva som kommer från en Annan. Att Den som har gett liv (alltså inte vi) har makt över liv och död.
I hans ljus kan vi inse att döden aldrig kan vara en lösning och inte heller kan ha det sista ordet.
Vi måste veta att Någon har tagit emot dessa små liv som inte fått födas på denna jord.
Vi måste veta att Någon kan trösta den kvinna som gått genom en abort och den man som aldrig blev far.
Den som är livets Herre öppnar ständigt en ny väg och ger en framtid åt den som känner sig instängd i det som har hänt. Bördan kan lyftas av. Det finns en förlåtelse, och en ny oväntad glädje blir möjlig!
I Guds ljus skulle vi kunna finna andra lösningar än döden för det spirande livet som man inte trodde sig kunna ta emot. I Kärlekens ljus kan vi bli uppfinningsrika och hitta goda lösningar som främjar livet på alla nivåer.
Jag undrar om det överhuvudtaget går att debattera om abort och hitta spelregler såsom man kan göra för andra debatter i samhällsfrågor? Frågan är större än vad som ryms i debattformen.
Abort: ”man släcker ett liv, får ett hjärta att sluta slå och avbryter ett liv”, skriver Marcus Birro. Här gäller det liv och död, man är på en annan nivå än i andra debatter .
En abort är ett faktum, ett liv har släckt, men det är inte bara det. Det finns också många svåra känslor och det går inte att diskutera bort dem.
I abortfrågan talar man inte om ting, om problem att lösa utan om en verklighet som har med livets mysterium att göra. Man når en gräns och det tycks mig svårt att kunna säga någonting relevant innanför denna gräns. Debatten måste lyftas på en annan nivå annars blir det för trångt och hopplöst!
Vi kan tala om abort när vi erkänner att vi inte är herrar över livet, att livet är en gåva som kommer från en Annan. Att Den som har gett liv (alltså inte vi) har makt över liv och död.
I hans ljus kan vi inse att döden aldrig kan vara en lösning och inte heller kan ha det sista ordet.
Vi måste veta att Någon har tagit emot dessa små liv som inte fått födas på denna jord.
Vi måste veta att Någon kan trösta den kvinna som gått genom en abort och den man som aldrig blev far.
Den som är livets Herre öppnar ständigt en ny väg och ger en framtid åt den som känner sig instängd i det som har hänt. Bördan kan lyftas av. Det finns en förlåtelse, och en ny oväntad glädje blir möjlig!
I Guds ljus skulle vi kunna finna andra lösningar än döden för det spirande livet som man inte trodde sig kunna ta emot. I Kärlekens ljus kan vi bli uppfinningsrika och hitta goda lösningar som främjar livet på alla nivåer.
lördag 4 juni 2011
I Apg berättas det att mellan Kristi himmelfärd och Pingst var lärjungarna samlade tillsammans med Maria i den övre salen i bön i väntan på den som Jesus hade lovat att sända dem, den Helige Ande. ”Be och ni ska få”, säger Jesus. Bönen förbereder våra hjärtan att emot det Gud vill ge oss. Här på Berget ber vi:
Herre, tillsammans med Maria och apostlarna ber vi,
utgjut över oss din Helige Ande:
Starkhetens Ande
Sanningens Ande
Bönens Ande
Tröstarens Ande
Frihetens Ande
Helighetens Ande
Kärlekens Ande
Stärk vår tro, öka vårt hopp, vår kärlek och vår vilja att tjäna dig.
Förnya våra hjärtan, öppna våra inre ögon och öron,
Gör oss lyhörda för din Andes ledning
och mottagliga för alla gåvor som du vill ge oss.
Vägled oss i formandet av vår kommunitet
och i vår strävan att bygga synlig enhet, synlig gemenskap och vänskap .
Ge oss all den andliga hjälpen vi behöver:
goda själasörjare och biktfäder.
Hela och förena din kyrka
samla alla dina skingrade barn på vår jord
förnya alla kristna i sitt dop så att alla tillsammans
kan vittna om den stora kärlek du har visat oss i din Son Jesus Kristus.
Amen
Herre, tillsammans med Maria och apostlarna ber vi,
utgjut över oss din Helige Ande:
Starkhetens Ande
Sanningens Ande
Bönens Ande
Tröstarens Ande
Frihetens Ande
Helighetens Ande
Kärlekens Ande
Stärk vår tro, öka vårt hopp, vår kärlek och vår vilja att tjäna dig.
Förnya våra hjärtan, öppna våra inre ögon och öron,
Gör oss lyhörda för din Andes ledning
och mottagliga för alla gåvor som du vill ge oss.
Vägled oss i formandet av vår kommunitet
och i vår strävan att bygga synlig enhet, synlig gemenskap och vänskap .
Ge oss all den andliga hjälpen vi behöver:
goda själasörjare och biktfäder.
Hela och förena din kyrka
samla alla dina skingrade barn på vår jord
förnya alla kristna i sitt dop så att alla tillsammans
kan vittna om den stora kärlek du har visat oss i din Son Jesus Kristus.
Amen
onsdag 1 juni 2011
varför står ni och ser mot himlen?
I kväll börjar vi fira Kristi himmelsfärd. Det vi firar i liturgin är inte bara någonting som hände då. Det är någonting som händer nu i våra liv. Någonting som är en näring för vårt andliga liv, vårt liv med Gud!
”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras
åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita
kläder bredvid dem.”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen?
Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka
just så som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apg1:9-11).
Kanske är vi som lärjungarna och lyfter blicken och väntar på att han ska komma tillbaka, samtidigt hoppas vi att det inte blir på vår tid för vi är lite rädda för hans ankomst på den yttersta tiden!
Men vad säger dessa två vitklädda män? Just så som ni har sett honom fara upp till himlen så skall han komma tillbaka. Vad har de sett? Att han lyftes upp i höjden, mer såg de inte, ett moln tog honom ur deras åsyn. De ser riktingen, målet: himlen och att han är upptagen i Guds härlighet. Det är allt. Molnet är i hela Första Testamentet ett tecken på Guds härlighet.
De ser alltså inte mycket men de får ett löfte: Han kommer tillbaka. På vilket sätt? På samma sätt som ni såg honom fara upp, dvs. på ett fördolt sätt. Jesus är den som kommer, den som ständigt kommer i våra liv. Han kommer till oss under brödets och vinets gestalt i eukaristin, han kommer till oss genom alla de vi möter i våra liv, han kommer genom det som händer i våra liv. Men detta är fördolt, endast tron kan öppna våra ögon så att vi kan känna igen honom och ta emot honom i våra liv, i våra hjärtan.
”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras
åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita
kläder bredvid dem.”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen?
Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka
just så som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apg1:9-11).
Kanske är vi som lärjungarna och lyfter blicken och väntar på att han ska komma tillbaka, samtidigt hoppas vi att det inte blir på vår tid för vi är lite rädda för hans ankomst på den yttersta tiden!
Men vad säger dessa två vitklädda män? Just så som ni har sett honom fara upp till himlen så skall han komma tillbaka. Vad har de sett? Att han lyftes upp i höjden, mer såg de inte, ett moln tog honom ur deras åsyn. De ser riktingen, målet: himlen och att han är upptagen i Guds härlighet. Det är allt. Molnet är i hela Första Testamentet ett tecken på Guds härlighet.
De ser alltså inte mycket men de får ett löfte: Han kommer tillbaka. På vilket sätt? På samma sätt som ni såg honom fara upp, dvs. på ett fördolt sätt. Jesus är den som kommer, den som ständigt kommer i våra liv. Han kommer till oss under brödets och vinets gestalt i eukaristin, han kommer till oss genom alla de vi möter i våra liv, han kommer genom det som händer i våra liv. Men detta är fördolt, endast tron kan öppna våra ögon så att vi kan känna igen honom och ta emot honom i våra liv, i våra hjärtan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)